Extra dag i Banda Aceh

Hann inte riktigt med allt jag ville igår så tog en extra natt i city.
Promenade ner mot hamnen...eller upp då hamnen ligger norr om mig tror jag.
Stannade till på vägen för lite frukost.
Skulle vara kul att veta hur det funkar. Pekar på lite spaghetti och jag får en soppa med allt möjligt i. Även ett ägg...som ja..brukar ju heta gulan...men inte här uppenbarligen.
Beställe lite milo...fick socker med lite milo till.
Åt några konstiga grejer i soppan som jag till slut vågade fråga vad det var. Pressat ris. Så då har jag faktiskt käkat den traditionella frukosten här med kokosmjölk och ris...plus lite till.

Hade sen energi för att fortsätta min promenad mot hamnen.
Måste säga att gå på trottoaren här är bland den jobbigaste hikingen jag gjort.
Hamnar man i rullstol får man nog helt enkelt sitta hemma.
Kollade in i en akvariumaffärr eller mer husdjursaffär. Såg lite...färgglada kycklingar där. Misstänker att de färgats då jag är tveksam till att man kan modifiera kycklingar till neonfärger.

På vägen ner till hamnen sprang jag på en verktygshandel som sålde fiskeprylar.
Köpte ett spö och en rulle. Lite extra lina, drag, sänken och flöten. Nu är jag redo för Pulau Weh.

Efter hamnen var jag på väg tillbaks så skulle jag köpa lite dricka och plåster. Plåster verkar typ inte finnas. Dricka fanns som tur väl var.
Var är din cykel?
Cykel? Svarar jag
Jag går....
Möts av ett stort frågetecken vilket leder till att jag får spatsera runt på plats.
Expediten skrattar och frågar varför?
Jag skrattar tillbaks och säger its fun.

Det blir väldigt märkliga situationer när inte engelskan eller bahasan är topp.
Påminner om Laos när jag frågade om vilken årstid man sår ris och får svaret tillbaks...en oxe kostar 4.000.000 miljoner.

Sen kom en man förbi och erbjöd mig skjuts. Ja varför inte jag hoppade på. Tja...tveksamt jag kommer göra detta igen. Han kollade på vägen ibland annars satt han mest och tittade på mig och körde. Han berättade bland annat att han förlorat hela sin familj i tsunamin.
Han jobbar i stan och tar dag för dag.
Otroligt hur denna stad har kunnat repa sig.

Blev en liten extrarunda på eftermiddagen för att kolla upp lite mer fiskeprylar. Hittade dock inte en enda fiskeaffär.
Gick en fin promenad längs med floden. Alla är väldigt trevliga hälsar och pratar med en.
När jag går längs med floden kommer en lite äldre herre och hälsar verkar som han vill ta hand så jag sträcker fram handen och snabbt som attan så trycker han ner ansiktet och slickar/sniffar på min arm. Säger tack och går därifrån.
Jag fortsätter gå full med självförtroende över hur gott jag måste lukta....och kanske smaka.
Tog mig en svängom i en basar....av tjejkläder. Därav rätt många skrattade och log åt mig där jag gick runt.
Der gäller att ha lite självförtroende för här skrattas det verkligen åt en om man gör "fel" fast som i hela SOA.

Ska ta båt/färja över till Pulau Weh imorgon. Frågat lite olika folk. Tiderna som jag fått som förslag är internet 09.00 o 14.00. Lokala förslag är 10.00, 12.00 o 16.00.
Antar att åker jag ner dit runt 08.30 så hinner jag med någon båt/färja under dagen iaf.

Idag såg jag även fyra västerlänningar.
Börjar bli lite packat nu. Förstår det dock inte för de flesta hotell verkar fullbokade. Men verkar som mycket asiater/malaysier är på semester/hjälparbete här.
Under högsäsongen så är det tydligen fullt på alla hotell här.

Kvällen blev lugn. Försöker hålla nere förväntningarna inför ön jag ska till.
Passade på att gå och äta på samma sida gatan ikväll. God mat för cirka 10kr med dryck.
Såg att det fanna roti på andra sidan kunde inte motstå det.
Frågade vad kaya var...fick en sån. Då tar jag jordgubbe o nötter....fick en sån. Ja det blev någon form av en enorm rulltårta. Inte de små roti chanai varianterna man är van från thailand.