Lancelin och the Pinnacles

Efter att ha vaknat kl 0300 inatt för att några höll låda igår, trodde jag inte att det skulle bli någon tur...
Men det blev något av det sjukaste jag varit med om!

Turen gick först till Lancelin och sanddynerna. Som alperna men sand...eller kanske inte riktigt.
Luftade ur däcken till 25psi vilket jag lärt mig idag!
Körde in bland dynerna uppför höga kullar ner för branta jäklar.
Ska vi köra med öppna fönster frågar den okunnige?
Ja såklart säger den kunnige. Några minuter senare dundrar vi in i en sandmur och bilen fylls med några liter sand.
En stund senare kör vi fast. Vi sänker trycket till 10psi och gräver runt bilen. 40 minuter senare är vi på väg igen.
Vet inte hur jag ska beskriva hur stort område det är.
MEN efter ett tag hör jag någon mumla lite... f*ck f*ck f*ck sh*t sh*t sh*t!
Sorry man but I have no idea where we are.
Jaha johodu jag tackar jag. Ingen fara säger Fabien vi har bensin och vatten för några timmar till.
Efter kört runt bland alla dyner utan att se någon annan bara ett och annat gammalt spår och ibland våra egna spår.
Då får jag helt enkelt tänka logiskt och pekar med hela handen.
Du får avgöra vad som går att köra uppför och nerför men vi ska åt detta hållet sa jag.
20 minuter senare såg vi lite andra bilar och vägen därifrån!
Hur häftigt som helst, lite nervöst. Men riktgit härlig upplevelse...går inte att beskriva mer än att man måste vara här och uppleva det.

Sen drog vi vidare upp till the pinnacles, Limestenar som har formats en hel öken full av dessa stenar...imponerande.

Hann även med något fiskestopp på vägen.
När jag stod där och vevade kom lite sällskap...ungefär som hemma när svanarna tittade förbi. Fast nu var det stora feta Pelikaner.

Nu hemma igen efter händelserik dag.
Helt färdig och Fabien har redan gått och lagt sig.

Man får sig kanske en liiiiten aning om hur det kunde se ut.

Pelikaner på besök

Öken...

The pinnacles

Pang så är det en ökenklick här.